TeamLundVer

Det som var sådär superskoj från början känns väl inte helt givande längre.

 

Att packa den första flyttkartongen ger en kick, känslan av en nystart. 32 kartonger senare går tankarna snarare åt "Tar det här aldrig slut?" hållet. Sanningen är att det gör nog inte det. Oavsett hur tidigt man börjar packa för att kunna få allt sorterat och klart så står man alltid där minuterna innan flytthjälpen kommer och slänger ner det sista i omärkta lådor som senare, pga att man inte rikgt vet vad som är i dem, kommer hamna i ett förråd någonstans tills nästa gång man ska flytta. Under tiden har man i alla år letat efter den där saken som man visst minns att man en gång hade...

 

Samma sak med alla ritningar och annat skoj som bygglovskontoret vill ha. Att börja planera planlösning osv lite löst finenr de flesta givande. Man kan vara hur kreativ som helst. Nåja, nästan i alla fall. Men när den biten är över och man ska slåss med invecklade program för att få exakta mått, vilka man får mäta sig till på 50 år gamla bygglovshandlingar, vinklar och material.

 

Situationsplanen är nu klar. Första upplagan i alla fall. Den stora tillbyggnaden vågar vi inte rita upp förrän vi är på plats och kan se saker och tin glättare så det blir två ansökningar för vår del.

 

Kvar har vi (jag) fasadritningar samt planlösning, material och färgval. Och en hel massa mer som jag har förträngt just nu.

 

Den generösa deadlinen är i morgon kväll då jag ska till bygglovskontoret på torsdag eftermiddag för att förhoppningsvis få ok på att alla pappren är med. Sen är det bara att vänta.

 

Pust