Mitt LILLA inköp
Det är märkligt det här med kläder. Eller för min del framförallt det här med byxor. Jag har vid ett tidigare tillfälle yttrat att inga nya byxor skulle inhandlas innan jag kämpat mig till en kropp jag kunde vara stolt över. Inga byxor har heller inhandlats vilket ledde till att jag igår stod inför våndan att idag behöva bära kjol då mitt ENDA par hela byxor behövde tvättas..
När man känner sig äcklad över hur man ser ut så är kjol som ju visar mer av kroppen inte en direkt tilltalande tanke. Jag föll därför till föga och begav mig till affären.
I tidsbrist bestämde jag mig för att åka till samma affär där jag även inhandlat det paret som nu skulle tvättas. Paret i fråga är lite för stora och jag tänkte därför att om jag väljer samma märke, samma modell, ja till och med samma färg (för att vara på den säkra sidan) men i en storlek mindre så behöver jag inte ens prova eländet. (Som alla vet är provrum ett djävulens påfund men det behöver vi inte dryfta denna gång).
I morse stod jag så med det där nyinköpta paret och fick till att börja med knappt igenom foten (!) Efter en snabb blick på storleken, jo det var rätt, så lyckades jag så äntligen. Genast uppkom då nästa problem, VADERNA. Jag vågar inte tänka på hur lång tid det tog för mig att åla mig i detta stycke tyg för då blir jag nog deprimerad.
Hur det än kommer sig så hoppas jag ju att kunna gå ner ytterligare 2 storlekar i byxor och då har vi ett problem. För hur jag än gör så finns det en gräns för hur mycket jag kan gå ner om vaderna och fötterna mina lär knappast bli mindre så risken är väl att jag kommer tvingas fortsätta med de storlekarna jag så desperat försöker komma ifrån på grund av att tillverkarna tror att de med mindre storlekar varken har stora fötter eller några muskler på vaderna.
/Nena
När man känner sig äcklad över hur man ser ut så är kjol som ju visar mer av kroppen inte en direkt tilltalande tanke. Jag föll därför till föga och begav mig till affären.
I tidsbrist bestämde jag mig för att åka till samma affär där jag även inhandlat det paret som nu skulle tvättas. Paret i fråga är lite för stora och jag tänkte därför att om jag väljer samma märke, samma modell, ja till och med samma färg (för att vara på den säkra sidan) men i en storlek mindre så behöver jag inte ens prova eländet. (Som alla vet är provrum ett djävulens påfund men det behöver vi inte dryfta denna gång).
I morse stod jag så med det där nyinköpta paret och fick till att börja med knappt igenom foten (!) Efter en snabb blick på storleken, jo det var rätt, så lyckades jag så äntligen. Genast uppkom då nästa problem, VADERNA. Jag vågar inte tänka på hur lång tid det tog för mig att åla mig i detta stycke tyg för då blir jag nog deprimerad.
Hur det än kommer sig så hoppas jag ju att kunna gå ner ytterligare 2 storlekar i byxor och då har vi ett problem. För hur jag än gör så finns det en gräns för hur mycket jag kan gå ner om vaderna och fötterna mina lär knappast bli mindre så risken är väl att jag kommer tvingas fortsätta med de storlekarna jag så desperat försöker komma ifrån på grund av att tillverkarna tror att de med mindre storlekar varken har stora fötter eller några muskler på vaderna.
/Nena
Kommentarer
Trackback
